Trafiksituationen i gruvområden ligger varje år bakom flera farliga situationer. Vid gruvtrafik är det särskilt viktigt att uppmärksamhet ägnas åt väderförhållanden, fordonens skick och funktionalitet, körstil och hastigheter samt de döda vinklarna hos de stora fordon som används.
Antalet olyckor inom gruvindustrin har generellt sett minskat under de senaste åren. Den förändrade karaktären av gruvdrift, det arbete som utförs med maskiner och det ökade fokuset på arbetssäkerhet är troliga förklaringar till denna minskning.
En särskild stor olycksrisk i de här miljöerna är att halka eller snubbla på arbetsplatsen eller vid på- och avstigning från arbetsmaskiner. Andra vanliga olyckssituationer inkluderar kollisioner mellan fordon eller gruvmaskiner, påkörningar av tunnel- eller brottsväggar samt att en person blir
I dagbrott är de största riskfaktorerna, utöver trafikolyckor, bränder i gruvutrustning, ras samt stenar och bråte som slungas iväg vid sprängningar.
Vid dagbrott och stenbrott måste miljökraven beaktas: årstidsvariationer, ljusförhållanden och temperaturförändringar påverkar arbetsförhållandena. Under regniga och kalla perioder kan transportvägar och arbetsplatser bli hala och isiga, vilket kräver investeringar i underhåll och halkförebyggande åtgärder.
Arbetsmiljön i dagbrott är inte heller konstant, och temporära vägbankar för arbetsmaskiner kan orsaka siktproblem eller förändringar i de ordinarie rutterna.
Ojämn, isig eller snötäckt mark kan utgöra en fara vid på- och avstigning från arbetsmaskiner, vid tankning eller vid inspektion av maskinen före användning.
Förare i gruvområden bör vara noga med att hålla vindrutor och strålkastare rena från snö och damm samt att se till att fordonets synlighet förbättras med exempelvis flaggor och varningsljus.
Förare bör också vara förberedda på att rutorna kan imma igen vid körning under jord eller att bli bländade av solen när de kommer ut ur en tunnel.